Dörrar snurrar

Stiftelsen Hotellhem hyr ut bostäder till personer med särskilda sociala behov och är Stockholms i särklass skummaste organisation, alla kategorier, alla branscher. Raka vägen till Guldspaden för den grävande journalist som en vacker dag börjar rota i stiftelsens affärer, framför allt de hemliga relationerna mellan ledningen i Hotellhem och högre tjänstemän inom Stockholms kommun.

Vi var på en pub på söder i Stockholm, jag och en gammal bekant som jag inte hade träffat på länge. Drack öl, tittade på fotboll på storskärm, småpratade. Om de gamla goda tiderna, vad som hände i våran liv nu, och allt sådant. Det vanliga.

Han berättade bland annat att han för tillfället hyrde en lägenhet hos Stiftelsen Hotellhem. En mysig liten etta, centralt läge, rimlig hyra. Han var nöjd. Balkong, bredband, vitvaror... Och så hade hyresvärden precis bytt ut ytterdörrarna i hela trapphuset...

"Bara dörrarna?" undrade jag. "Inget stambyte? Inga reparationer i övrigt?"
"Nää, bara dörrarna," svarade kompisen.
"Uppgradering till nyare och säkrare?"
Han ryckte på axlarna. "Njaa, inte vad jag ser."

"Låt mig gissa," sa jag. "Det var inget fel på de gamla dörrarna, och det är inget särskilt nytt med de nya. Samma material, samma typ av lås, samma grad av säkerhet... Man ser liksom ingen skillnad."
Kompisen nickade instämmande. "Ja det kan man säga. Före som efter, ingen skillnad, inte vad jag ser i alla fall." Och tittade på mig förvånat. "Hurså?"

Jag sa ingenting, bara skakade på huvudet och log.

Tricket med dörrbyte härstammar från 30-talets USA. På den tiden var det ett sätt att tvätta pengar, svarta inkomster från illegala bordeller, whiskysmuggling, beskyddarverksamhet och annan organiserad brottslighet. Tekniken var då varierande och relativt komplicerad, vilket främst berodde på att myndigheterna kände till tricket, förföljde utövarna, och arbetade aktivt för att sätta dit dem.

I dagens lugna svenska samhälle byter bostadsbolag dörrar för att trolla bort vinst och undgå beskattning. Ekobrottsmyndigheten tycks vara ovetande om tricket. Bovarna härjar fritt och fräckt. Tekniken är numera så pass förenklad att man häpnar.

Så här busenkelt går det till:
Ett bostadsbolag har vinst som ägarna inte vill beskatta. De anlitar en byggfirma som byter ut ett antal ytterdörrar, precis så många som behövs för att fakturan (inköpta nya dörrar + utfört arbete) ska lyda på ungefär samma belopp som vinsten. Bostadsbolaget betalar fakturan, kvittar kostnaden mot vinsten, och räddar därmed så gott som hela vinsten från beskattning.

Om bara någon ställde nyckelfrågan... Vart tar de gamla dörrarna vägen?

Det finns ingen som ställer frågan. Kontroll av bostadsbolags löpande redovisning är ytlig. Skattemyndigheten kontrollerar ingående endast när man misstänker något, och man har ingen anledning att misstänka något när man ser fakturan på dörrbyte - den ser seriös ut, alla belopp ser rimliga ut, inget som sticker i ögat, inga överpriser eller något sådant. Bostadsbolag byter ut gamla slitna dörrar, so what? Gäsp, godkänt, nästa!

Byggfirman är förstås ingen etablerad aktör i branschen utan bostadsbolagets egen skapelse. Tillhör någons svåger eller polare eller dennes mamma, via bulvaner. Den genomför dörrbytet, gör kanske också ett par skenuppdrag någon annanstans, och försvinner innan det är dags att betala skatt. Konkurs, sammanslagning, koncernbidrag, amortering av utlandslån, vad som helst. Skatteskyldiga företag försvinner hela tiden; hur de gör är ett separat ämne.

Fakturan är utformad så att det inte framgår särskilt tydligt vilken av parterna tar hand om de gamla dörrarna efter bytet. Bostadsbolagets version, om någon petig fakturamask på Skattemyndigheten ändå frågar, är att de gamla dörrarna omhändertagits av byggfirman, vilket ingått i uppdraget och priset. Byggfirman, om någon funktionär mot all förmodan ändå hittas och tillfrågas, är alltid beredd att hävda att man plockat ner de gamla dörrarna och lämnat dem staplade i trapphuset, och vart de därefter tagit vägen är bostadsbolagets sak. Parterna pekar alltså på varandra. Dödsläge.

Så vart tar de vägen egentligen, de gamla dörrarna?
Och de nya - var kommer de ifrån?

Bägge frågorna har samma svar, och detta består av ett enda ord:
kretslopp!

Bostadsbolaget i exemplet ovan är Bostadsbolag 1. Med i bilden finns ett bostadsbolag till, Bostadsbolag 2, som också har en vinst att trolla bort och som därför byter ut ytterdörrar. Ettan och tvåan. (Det kan också vara två olika bostadshus inom samma bostadsbolag - Hus 1 och Hus 2. Ettan och tvåan. Funkar lika bra.)
Ettans gamla dörrar blir tvåans nya. Tvåans gamla dörrar blir ettans nya. Dörrarna byter plats med varann. Kretslopp.

Varför just dörrar? Därför att det är lättast att manipulera med just dörrens ekonomiska livslängd, avskrivningstid och andrahandsvärde i räkenskaperna. Baggis för en kreativ bokförare. Bedrägeriet förutsätter en viss uppbyggd skillnad mellan de bokförda värdena och dörrens faktiska kvaliteter. Värdena i bokföringen antyder att dörren är gammal och sliten, dags att byta ut den och slänga på sophög. I själva verket är dörren helt okej, kan användas i många år till eller säljas vidare till ett bra pris. Dörren i fastighetsbranschen är som pallen i transportbranschen, det gäller att dölja det rätta värdet, samma fuskfilosofi.

Jag berättade ingenting för kompisen. Han var ju nöjd med lägenheten, varför oroa människan i onödan? Dessutom kunde det ju vara så att hans hyresvärd bytt dörrarna av naturliga, legitima skäl. Inte alls uteslutet.

Men mina misstankar har jag kvar.
Det är nämligen så att jag råkade komma i kontakt med Stiftelsen Hotellhem redan ett par år före det där samtalet med kompisen.

En ung handikappad man var på väg att flytta in i en lägenhet hos Hotellhem, äntligen, efter 18 månader i stiftelsens egen kö. Så snart hyreskontraktet var påskrivet frågade han stiftelsens förvaltare om han kunde göra besiktning av lägenheten, för säkerhets skull och i enlighet med gällande lag. Kontraktet revs omedelbart, mannen fick ingen lägenhet och sparkades från Hotellhems bostadskö. Utan förklaring.

Mannens flickvän kontaktade mig. Hon pluggade till journalist och tänkte att det skulle bli en välkommen utmaning, hennes allra första i yrket, att skriva en artikel om Hotellhems tveksamma metoder och hur det kom sig att stiftelsens lägenheter inte tålde besiktning. Hon hade ännu ingen erfarenhet av seriöst journalistiskt grävande och undrade om jag kunde föreslå ett bra taktiskt upplägg. Jag gav henne några tips och agerade coach när hon tog de första stegen. Jag minns hur hon bara skrapade på ytan, på Hotellhems fasad så att säga, och konstigheter plötsligt började uppenbara sig en efter en.
Sedan fortsatte tjejen att gräva på egen hand. Och försvann.

Jag vet inte hur det hela slutade för henne och hennes pojkvän. Men några insikter om Stiftelsen Hotellhem - och några avslöjande dokument - har jag kvar än idag. Därav misstankarna.

Nyckelord: spionbloggen, samhälle, spioner, äventyr, brott, fastigheter, bostad, stockholm, fusk