Bra att veta om Anna Politkovskaja

Jag skrev om det intressanta fenomenet regimkritiker i Ryssland i inläggen Mordet på Litvinenko och Alla dessa regimkritiker. Idag avrundar jag temat med några rader om personen som verkligen personifierar begreppet rysk regimkritiker - journalisten Anna Politkovskaja.

Som vi vet mördades hon i Moskva i oktober 2006.

Mordutredningen är idag avslutad. Ett antal misstänkta sitter anhållna. Rättegång inleds i dagarna. Alla de misstänkta har anknytning till organiserad brottslighet i Kaukasus, ligor vars kriminella verksamhet lidit skada av Politkovskajas journalistutredningar. Man vet vem som mördade henne, vem som beställt mordet och varför, samt hur brottet gick till. (Detta framgår förresten av intervjun med chefsutredaren som finns arkiverad i Novaja Gazeta, tidningen Politkovskaja arbetat för.)

Läser man etablerade svenska medier får man uppfattningen att Putins regering hade med mordet att göra. Det finns emellertid inget som tyder på det, och aldrig funnits.

Anna Politkovskaja var visserligen en oppositionell journalist, kritiserade Putin och regeringens politik, men det hon framför allt utredde och skrev om var kriminalitet, ligor, korruption, illegal handel och dylikt. Kaukasus var hennes specialitet; hon hade rapporterat från området sedan mitten av 90-talet och samlat på sig mycket kunskap och erfarenhet. Som grävande journalist hade hon skaffat sig många fiender bland kriminella grupperingar, kaukasiska ultranationalister, korrumperade tjänstemän, rötägg i polisleden och Gud vet vem mer. Inte bara i Kaukasus utan också i Moskva och i diverse emigrantkretsar i London och USA. Listan på hennes fiender kan göras hur lång som helst. Hennes journalistiska verksamhet störde många. Politkovskaja var obekväm, ett ord som våra medier älskar att använda i sammanhanget. Frågan är dock vilka hon var obekväm för.

Om vi jämför hur obekväm Politkovskaja var för Putin och makten och hur obekväm hon var för t ex kriminella grupperingar i Kaukasus kan vi lätt konstatera att vi jämför myggbett med kanonskott.

För Putin, regeringen, FSB och andra där uppe i maktens korridorer var Politkovskajas artiklar och böcker som myggbett, visserligen irriterande och obehagliga men totalt ofarliga. Hon var en av många andra journalister som kritiserade, inget speciellt med henne. Tidningen hon skrev för var liten och obetydlig, en av många medier som höll på med politisk kritik. (Jo, det har länge funnits gott om oberoende oppositionella massmedier i Ryssland, i alla fall sedan Putins tillträde som president. Den som tvivlar på det kan exempelvis läsa den här artikeln av en amerikansk expert, f d utrikeskonsult åt Bush den äldre, en som knappast kan beskyllas för att vara pro-Putin, artikeln är lång men kolla den del som heter The media.)

Politkovskaja var en duktig journalist. Hon hanterade språk och stil väl, skrev intressant och gripande. Som skribent var hon bättre än de flesta, hade fått flera journalistiska utmärkelser genom åren. Men i politiken utgjorde hennes skriverier och journalistiska utredningar ingen fara för Putin och makten. De brydde sig knappast om henne.

Annat var det med diverse kriminella grupperingar. För dessa var Politkovskaja verkligen "pain in the ass". Hennes artiklar avslöjade kriminella verksamheter, med namn, datum, adresser, belopp och hela rubbet. Varje artikel var ett kanonskott som träffade mitt i och förstörde totalt. Hon var som sagt mycket kompetent på Kaukasus. Bland mycket annat rotade hon rejält i relationerna mellan organiserad brottslighet och korrumperade lokala makthavare, det farligaste man kan rota i som grävande journalist, särskilt i Kaukasus.

Någon gång fick skurkarna nog och Anna Politkovskaja röjdes ur vägen. Allt tyder på det; inget tyder på något annat.

Varför envisas våra medier om att smyganklaga Putin? Att medierna vinklar som de gör - på vems uppdrag gör de det? Något att fundera över för dig som ogillar att bli vilseledd och manipulerad, som inte vill tro blint på allt som står i tidningarna, som vill veta bättre och förstå övergripande sammanhang.

När det handlar om ryska regimkritiker är det övergripande sammanhanget följande:

Regimkritiker, dissidenter och människorättsaktivister var populära på Sovjetunionens tid då missnöjet med makten hade förankring bland folket. Nu på 2000-talet är läget annorlunda. Folket lever allt bättre, levnadsstandarden ökar år efter år. Samtliga viktiga ekonomiska och sociala trender är uppåtgående. Följaktligen är man nöjd med Putin, hans reformer och hans politik. Därför röstade 70% på Putins protegé Medvedev i det senaste presidentvalet.

För dagens regimkritiker och andra oppositionella innebär detta tuffa tider. De har allt svårare att hävda sig. Folket har vänt dem ryggen. Numera är det i stort sett bara vissa västerländska politiker och massmedier som fortfarande möter dem med applåder - dessa har ju sina politiska skäl att stödja oppositionen i Ryssland.

Och för att ge sken av att de fortfarande är viktiga och värda att stödja och finansiera måste alla dessa regimkritiker vårda sin image som regimkritiker, skapa "sensationer" och synas på löpsedlarna.

Det som öppnade ögonen för många, inklusive undertecknad, var den där episoden när Anna Politkovskaja blev "förgiftad" på flyget i september 2004. Hon mådde illa efter att ha druckit en kopp te ombord. När nyheten nådde västerländska massmedier kunde vi läsa att hon hade varit livshotande förgiftad, ett mordförsök.

Det finns inga fakta som tyder på att Politkovskaja blev förgiftad. Det var hon själv som påstod detta i efterhand, bara hon själv. Inga bevis.

Den där historien om påstådd förgiftning är ett skolexempel på hur en känd regimkritiker vårdar sin image som regimkritiker. Det gäller att utnyttja varenda tillfälle för att blanda in politik och skapa rubriker som skriker ut kontroversiella politiska budskap. (Populärt skämt bland ryska folket: Vad gör en regimkritiker när hon går på gatan och snubblar på en sten? Hon sammankallar en internationell presskonferens och berättar att stenen varit placerad där av Putin, att syftet varit att skrämma henne till tystnad, och att hon fruktar att nästa sten kommer flygande mot hennes huvud.)

Samma sak med flygresor. Vanlig yrsel till följd av svängningar i lufttrycket eller ont i magen efter en dålig räksmörgås till frukost kommer aldrig på tal när en regimkritiker råkar må illa på flyget. Förgiftning låter mycket sexigare. Det är vad västerländska medier vill höra. Och självklart ligger den ryska statsmakten, Putin och FSB bakom förgiftningsförsöket, vem annars? Det är vad västerländska medier vill höra. Publicering garanterad. Stora rubriker på löpsedlarna. Personens regimkritikerstatus bekräftas och förstärks. Syftet uppnått. Detta trots att det underliggande påståendet oftast inte tål den minsta granskning. Teet på ryska flyglinjer bryggs i tekanna och serveras därefter av flygvärdinnor som med tekannan i hand går från passagerare till passagerare och häller teet i varje passagerares mugg direkt framför ögonen på denne. En gemensam tekanna! Det går inte att förgifta en passagerare utan att förgifta flera samtidigt. Dussintals drack samma te på den där flygresan. Ingen klagade.

Jag som varit verksam inom underrättelsevärlden kan tillägga att ingen seriös agent som fått uppdraget att eliminera en viss person skulle köra förgiftning på reguljärt flyg. Oseriöst på gränsen till korkat. Tänk taktik, så förstår du varför.

Det återstår att hoppas att rättegången mot Anna Politkovskajas mördare besvarar de frågor som finns kvar och lämnar ännu mindre utrymme för framtida spekulationer beträffande maktens inblandning i hennes mord.

P.S. Inlägget är inte menat att vara kritisk mot Anna Politkovskaja, de skarpa ordalagen och de till synes brutala argumenten till trots. Inlägget är menat att vara kritiskt mot de svenska politiker och medier som är cyniska nog att försöka utnyttja mordet på Anna Politkovskaja, en tragisk händelse i alla avseenden, i sina vidriga politiska spel och skenande russofobisk propaganda.

Nyckelord: spionbloggen, samhälle, spioner, äventyr, kgb, regimkritiker, ryssland, politik, media, fsb, litvinenko, putin, politkovskaja, mord, journalister, kaukasus, medvedev