Jag får ofta frågor om mordet på Litvinenko, ja ni minns den där ryske före detta KGB-agent som förgiftades med radioaktivt polonium i London i november 2006, ett spektakulärt fall som det skrivits mycket om. Folk undrar om jag i egenskap av underrättelseexpert har några kommentarer eller vet något utöver det som stått i medierna.
Jag måste göra alla besvikna: jag känner ingen av de inblandade och har ingen "inside" info om fallet (och är glad för det, faktiskt). Men en intressant kommentar - det har jag.
Ryska folket har under 90 år av kommunistisk diktatur utvecklat en stark misstro mot makten. Följaktligen beundrar man maktens motståndare, särskilt dem som makten varit taskig mot. Detta utnyttjas numera av ryska affärsmän, politiker, journalister, f d spioner och andra.
Så här funkar det: Du kritiserar makten, opponerar dig i handling eller ord, och gör det offentligt och högljutt. Du ser till att få rykte om dig att vara "regimkritiker" (ett konstigt ord som västerländska medier flitigt använder trots att ingen kan förklara varför dagens Ryssland är en regim och vad en regim är överhuvudtaget). Därefter får du överträda lagen och begå brott hur mycket du vill. Blir du gripen så är det bara att skrika så högt som möjligt att du blivit gripen av politiska skäl, för att du kritiserat makten och uttryckt oppositionella åsikter. Då får du omedelbart stöd från både ryska folket och västerländska politiker och medier, och det blir jobbigare för rättssystemet att lagföra dig för dina brott.
Även om du inte begår brott finns det mycket att tjäna på att vara regimkritiker i Ryssland. Går du in i politiken får du fler röster - många ryssar röstar på kända regimkritiker bara för att de är regimkritiker. Söker du finansiering får du ett varmare bemötande av västerländska bidragsgivare och hjälporganisationer - väst älskar att exportera demokrati och ger gärna pengar till den som ses kämpa för demokratiska värderingar i en regim. Och så naturligtvis mycket uppmärksamhet i västerländska medier - dina artiklar kommer alltid att publiceras, dina böcker hittar alltid villiga utgivare, du blir bjuden på föredrag, du blir hedrad med medaljer och priser. Och om du dör eller mördas blir det ramaskri och ståhej som dina anhöriga och vänner kan slå mynt av.
Det är en mycket lukrativ strategi att profilera sig som regimkritiker i Ryssland.
Det är en mycket lukrativ strategi att profilera sig som regimkritiker i Ryssland.
Ex-spionen Alexander Litvinenko, oligarken Mikhail Chodorkovskij, parlamentarikern Galina Starovojtova, journalisten Anna Politkovskaja, författaren Vladimir Sorokin, schackspelaren Garri Kasparov - alla de har använt sig av denna strategi och lyckats skaffa sig en image som regimkritiker. Nu tillskrivs deras namn, handlingar och öden mycket större politisk betydelse än vad dessa förtjänar, och det är framför allt västerländska, inte minst svenska, medier som står för hajpandet.
Man kan naturligtvis diskutera varför just svenska medier gör det, om de verkligen är så lättlurade eller om de skriver på politiskt uppdrag. Men en sak är klar - det är läsaren som förlorar. Läsaren har ingen möjlighet att få reda på hur det egentligen ligger till med alla dessa "regimkritiker", om hur mycket regimkritiker de i själva verket är och i vilken utsträckning deras regimkritik påverkar händelserna kring dem.
Lyckligt lottade är vi som behärskar ryska. Vi kan läsa ryska tidningar och besöka ryskspråkiga nätforum. Där kan vi läsa och höra olika åsikter och uppgifter från källor som till skillnad från svenska medier finns nära de aktuella händelserna och personerna, källor som dessutom förstår sammanhanget mycket bättre. I ett av de närmaste inläggen kommer jag att berätta några råfakta om de ovannämnda "regimkritikerna", detta för att visa vilket trams etablerade svenska medier serverar sina läsare. Idag nöjer jag mig med att åter en gång konstatera att språk är makt och att information helst ska utvinnas ur de primära källorna. De gamla goda sanningarna.
Nyckelord: spionbloggen, samhälle, spioner, äventyr, kgb, moskva, ryssland, politik, media, fsb, litvinenko, polonium, förgiftning, mord
7 kommentarer:
Bra inlägg. Exakt.
Alla våra s k Rysslandexperter bör läsa det, särskilt de på Aftonbladet. De kör det där regimkritikertemat oavbrutet, senast på hemsidan under rubriken Ryssland. Allt underlag tycks vara inhämtat från Novaja Gaseta (stavat rätt?). Pinsamt. Nästan lika pinsamt som Carl Bildts senaste fadäs om jämförelsen mellan Putin och Hitler :))
Inte sedan Jakobs Stege har vi haft objektiv rapportering om Ryssland, tyvärr.
Rysskräcken är en del av den nationella svenska identiteten, den måste hållas vid liv med alla medel, därför vinklar man som man gör.
Svårare för mig att fatta det där med polonium: hur fan kan en dö av den skiten i sitt kaffe (eller var det te?) medan en annan, han som var förövaren, fick inte ens huvudvärk av det??
ricard - vad förövaren fick har vi ingen nysning om!
Allmänt om vår utr.min C. Bildt är att om han varit medlare i konflikten Georgien-Rysslan vore det säkert krig! Jag tror han är en länk från Amerikanarna och går deras ärenden och inte Sveriges eller EU:s.
Det är tack vare Sarcozy och välvilliga Ryssar som det än så länge är skapligt lugnt.
Tänkte bara tipsa om att bloggrank.se har äntligen öppnat!
Skolexempel på misslyckad rysk psykologisk krigföring. Man ser sig tvungen att försöka släta över missdåd, i detta fall två mord och ett mordförsök som alla är höljda i dunkel, samt för övrigt alla andra mord som begås i "regimen" men som inte fått sådan mediabevakning. Man gör detta genom antydningar om offrens vandel. Man gör detta genom att underminera beskrivningen av offren. Ordet "regimkritiker" vinklas om till ett skällsord. "Om ni bara visste vad Litvinenko, Politkovskaja m fl haft för sig, men det vet ni ju inte eftersom ni inte kan läsa ryska lokalnyheter, ha!" Vad är det meningen att vi ska tro? Frågan om hur ren hon var ter sig ointressant i sammanhanget om man ägnar frågan mer än en sekunds eftertanke. För vad skulle möjligen kunna rättfärdiga ett mord på Politkovskaja? Att hon i själva verket var torped i CIA:s sold? Att hon åt söta små barn till frukost? Sorry, nice try, men vi köper inte det där. Men vilka är motiven till att ens försöka? Det är det intressanta.
Anonym, inlägget antyder inte att regimkritiker är ett skällsord. Det förklarar bara fenomenets natur för sådana som du som tydligen inte läser annat än svenska tidningar och därför inte vet bättre. Regimkritik i sig är politiserad i Ryssland, ett objekt för cynisk manipulation, det är inläggets poäng.
Vidare gör inlägget inget försök att "rättfärdiga mord" som du tycks tro. Inlägget belyser olika möjliga förklaringar till de aktuella morden, inget annat.
Intressant varför du överhuvudtaget bryr dig om att kommentera det du inte förstår. Vems ärende springer du här? :)
Rysslands politik är en enda stor dockteater.
Skicka en kommentar