Den försvunna partiskatten

Kroll Inc. är världens största finansdetektivbyrå, grundad 1972 av basebollspelaren och politikern Jules Kroll. Idag är företaget väletablerat - har sin bas i New York, hela världen som arbetsfält, världens största företag som kunder, och verksamhet spridd över en mängd olika områden inom framför allt korporativ säkerhet.

Mest känt är Kroll för sina finansiella spaningar. Företaget åtar sig att spåra upp större förmögenheter bortrövade och undangömda av diktatorer och finansskurkar. Dessa till synes omöjliga uppdrag klarar Kroll med stor framgång. Det var Kroll som på sin tid hittade Saddam Husseins och Imelda Marcos undangömda miljarder, bara två i en lång rad av liknande segrar.
Hur kommer det sig att Kroll är så bra på det? Ingen, varken på företaget eller i seriösa medier, har någonsin sagt det öppet eller bekräftat ryktena, men det sägs att företaget använder sig av en kontroversiell metod när man jagar försvunna miljarder: man mutar till sig hemlig information från anställda på banker i s k bankparadis. De där små anonyma bankerna lever på att låta diverse skurkar slussa genom och tvätta svarta pengar, därför avslöjar de aldrig något för utredare som söker information den traditionella lagliga vägen. Men Kroll sägs vara bra på att hitta underbetalda banktjänstemän och genom "samarbete" med dessa ta reda på pengarnas väg.
Sant eller inte, till följd av denna sin verksamhet är Kroll ständigt inblandat i skandaler. Men verksamheten blomstrar. Kunderna är nöjda. Kroll levererar alltid.
Ja, nästan alltid.

Spionbloggen berättar idag om Krolls mest berömda misslyckande och avslöjar den egentliga anledningen varför.

Efter Sovjetunionens fall förlorade det sovjetiska kommunistpartiet makten. Andra krafter kom till toppen. För första gången på decennier blev kommunisterna ansvariga inför någon. För första gången på decennier började man granska kommunistpartiets affärer, inte enbart politiska utan också ekonomiska.

Det var känt att partiet hade samlat på sig enorma förmögenheter genom åren: tonvis med guld, otaliga fastigheter i väst, otaliga feta valutakonton i västerländska banker. Miljarder gömda utomlands, registrerade på bluffbolag och anonyma stiftelser till vilka kommunistpartiet hade till synes ingen som helst anknytning. Förmögenheterna som endast ett fåtal högst uppsatta pampar inom partiet hade information om och tillgång till. Motsvarande minst 50 miljarder dollar, enligt en källa. Minst.

Det ryska parlamentet anlitade Kroll Inc. för att hitta dessa förmögenheter och hjälpa återföra dem till Rysslands statskassa. Det var sommaren 1992, ett år efter den där misslyckade kuppen i Ryssland då kommunisterna gjorde ett sista desperata försök att återta makten. Formellt gällde uppdraget ett belopp på mellan 6 och 8 miljarder dollar som kommunisterna hade fört ut ur landet under de kaotiska kuppdagarna. Informellt handlade det om tolvsiffriga (!) belopp.

Jules Kroll var naturligtvis mycket stolt över att få ett uppdrag som detta. Han gick t o m ut med pressmeddelanden (exceptionellt i branschen!) och gav intervjuer till New York Times och andra ansedda tidningar. Han var säker på att hans snokar skulle hitta miljarderna. "It will probably be the most interesting thing we have ever done," förklarade han.
Och snart började ca 700 detektiver och frilansare snoka och sniffa planeten runt - detta för ett arvode på 2 tusen dollar per skalle om dagen, plus extrautgifter.

Vad hände därefter har det varit tyst om. Inga pressmeddelanden, inga intervjuer, inga miljarder. Man vet bara att Kroll misslyckades med uppdraget.
Den officiella versionen är att detektiverna inte hittade någonting. De ryska uppdragsgivarna fick nöja sig med lite slask - en lista över några hemliga konton i Schweiz och på Bahamas som tillhörde ryska medborgare och som de ryska skattemyndigheterna inte kände till. Ett par futtiga miljarder. Det sovjetiska kommunistpartiets undangömda skatter hittades inte.

Så lyder den officiella versionen, men Spionbloggen kan idag avslöja sanningen.

Att komma åt hemlig bankinformation genom att betala bra för den är faktiskt en väldigt effektiv metod. Banker kan ha hur mycket sekretess och säkerhet de vill, men de kan inget göra åt den mänskliga faktorn. Det finns alltid någon banktjänsteman som gillar pengar lite för mycket. Kroll Inc. hittade visst partiskatten, merparten av den. De fick veta var guldtackorna ligger, vilka stiftelser förvaltar vilka fastigheter, och vilka valutakonton som var intressanta i sammanhanget. Det var när spanarna och utredarna höll på att samla in bevismaterial som det dock hände något de inte hade kunnat förutse.

Samma mänskliga faktor som hjälpt dem att hitta partiskatten blev plötsligt ett hinder omöjligt att överkomma. Jules Kroll själv och några andra i företagets ledning kontaktades av en viss part som föreslog att utredningen skulle läggas ner och att Kroll skulle ge de ryska uppdragsgivarna inget mer än slask och småpotatis. Innan Kroll och hans direktörer ens hann le åt fräckheten förklarade parten vad som skulle hända om Kroll inte lydde.

I ryska kriminella kretsar heter det trippellikvidation eller "att flå tre hudlager". Det ultimata slaget man kan tilldela sin fiende. Man inte bara dödar fienden själv utan förintar hela hans släkt i tre senaste generationer, alla med minsta relation till fienden, till och med hans husdjur.

Minns ni filmen De misstänkta (The Usual Suspects) med Kevin Spacey som gangsterkungen Keyser Söze (Spacey fick förresten en Oscar för rollen)? Hans monolog där han talade om Keyser Söze i tredje person och berättade historien om hur en konkurrerande ungersk smugglarliga våldtog Keysers fru och dödade ett av hans barn, och hur Keysers därefter hämnades för det. Keyser Söze dödade alla i ligan, dussintals, deras familjer, deras affärskompanjoner, deras vänner, och även folk som var skyldiga dem pengar. Alla.
Christopher McQuarrie som skrev manuset till filmen hittade inte på det där "döda alla"-konceptet. Han lånade det från verkligheten i den ryska undre världen.

Trippellikvidation tillämpas ytterst sällan. Det är verkligen det ultimata av det ultimata, inte bara p g a åtgärdens extrema natur utan också för att det tar enorma resurser att verkställa, resurser som väldigt få kriminella grupperingar har och kan avsätta. "Trippeln" har snarare en profylaktisk verkan. När du har hört talas om hemskheten och vet att den som hotar dig har såväl resurser som mental beredskap tänker du efter extra noga innan du väljer att jävlas med vederbörande.

Det var just hotet om trippellikvidation som Jules Kroll och hans toppdirektörer fick. Man kan anta att pamparna i det ryska kommunistpartiet samarbetade med ryska maffiakretsar i detta ärende, och att det var maffians utsända som framförde hotet.

Det finns två versioner av hur Kroll reagerade på det. Den ena är att han insåg allvaret och lydde direkt. Den andra är att han lydde först efter det att parten ifråga använde sig av en liten styrkedemonstration - dödade Krolls hund och hundens släkt i tre generationer, att Jules Kroll lydde först efter det att han morgonen efter samtalet fann ett dussintal döda hundar på sin gräsmatta, samtliga med halsen avskuren.

Hur som helst, den officiella versionen lyder fortfarande så här: Kroll Inc. har inte kunnat hitta det sovjetiska kommunistpartiets undangömda miljarder. Dessa är fortfarande försvunna.

Nyckelord: spionbloggen, politik, spioner, äventyr, historia, skatter, ryssland, maffia