Spionskolan: Att iscensätta sin egen död

Jag nämnde det i inlägget Att röja skyddad identitet och nu är det dags att säga mer om saken. Att fejka sin egen död - hur gör man?

Ämnet går hand i hand med ett annat minst lika fascinerande ämne - att skaffa sig en ny identitet. Två oundvikliga måsten för den som har bestämt sig för att börja ett nytt liv. Problematiken kring nya identiteter tar jag upp någon annan gång; dagens lektion i spionskolan lär dig att "dö" rätt.
Egentligen är ämnet stort och komplicerat. Ett blogginlägg kan omöjligen ens nämna alla aspekter, nyanser, tekniker och knep. Men det går att rada upp några grundläggande tankar...

I fallet med "kanotmannen" John Darwin är det intressant att notera tre detaljer: att han försvann under en kanottur, att han självmant dök upp på en polisstation i London fem år senare, och att hans bluff till sist avslöjades av ett foto på Internet.

Lärdomarna:
1) Det gäller att "dö" i en olycka eller i samband med en naturkatastrof. Man blir då dödförklarad snabbare, se Lag (SFS 2005:130) om dödförklaring. Drunkning är bäst - ingen undrar vart kroppen tagit vägen.
2) Det är viktigt att veta från början om du dör för all framtid eller om du måste återuppstå senare. Det har betydelse för planeringen. Att "dö" och att förbli "död" bör ses som en och samma operation. Man ska planera livet efter "döden" samtidigt som man planerar själva "döden". Eventuell återuppståndelse bör då också omfattas av planeringen. Att återuppstå (att göra en Jesus som det heter) är inte fel i sig så länge det ingår i den ursprungliga planen. Att göra en Jesus spontant och oförberett är däremot dumt och bäddar för obehagliga konsekvenser.
3) Inga kopplingar mellan ditt gamla liv och ditt nya liv! Alla gemensamma nämnare ska bort! Ingenting i ditt nya liv får avslöja din gamla identitet eller ens antyda att du haft en annan identitet förut. Allt som hör till ditt gamla liv ska upphöra, raderas och glömmas. Sådant som inte kan raderas - ansiktet, handstilen, rösten - bör döljas. Kanotmannens fall visar att det inte räcker att flytta till en annan världsdel. Dagens informationssamhälle är globalt. Även på andra sidan jordklotet bör man vara försiktig.
Det gäller förresten att vara försiktig redan före "döden". Tänk om någon - efter att du "drunknat" - kollar din dator och hittar en massa googlesökningar på fejka sin död och liknande!
Det jobbigaste under denna punkt är naturligtvis att bryta kontakten med sina nära och kära. De flesta överskattar dessutom sin mentala förmåga att klara det. Också knepigt det här med sparpengar och andra tillgångar från det gamla livet - att föra över någonting till livet efter "döden" är en svår konst.

De här tre punkterna är alltså de viktigaste funderingarna i ämnet.
Tillkommer mycket psykologi: Har du tänkt på dina närmaste, hur de skulle ta din död, hur de skulle reagera? Är du verkligen beredd att lämna allt - A L L T - och börja ett nytt liv, kanske från noll? Är du verkligen beredd att leva med en annan identitet? Inser du hur psykiskt påfrestande det är? Hur säker är du på att du aldrig kommer att ångra ditt beslut? Att dö, försvinna och börja på nytt någon annanstans under ny identitet - är det verkligen det bästa sättet att åstadkomma det du vill åstadkomma i slutändan?

Och därefter de många praktiska detaljerna - mer om dem i ett nytt inlägg någon annan gång.
Förresten... Att fejka sin egen död - det heter pseudocide. Man har namn för allt nu för tiden.

Nyckelord: spionbloggen, samhälle, spioner, äventyr, död, brott, skyddad_identitet