Världsartister och Stureplansprofiler

Redan innan Tito Beltrán kom ut som världsartisten visste jag att världsartisten var Tito Beltrán. Nej, jag är inte insider, vet inte mer än vad som stått att läsa i kvällstidningarna. Och ändå... När tidningarna började skriva om någon de kallade världsartisten visste jag på en gång att världsartisten var just Tito Beltrán och ingen annan. Inte visste men var i alla fall säker till 90%.

Spionintuitionen? Nja... Det var nog bara att vara uppmärksam på detaljer, tänka logiskt, och så en portion allmänbildning. Hur mycket våra tidningar än försöker att värna om den personliga integriteten kan de sällan undvika att skriva eller visa något som kan ge ledtrådar. Vill läsaren veta mer finns det möjligheter.

Just i fallet med världsartisten var det uppgiften om att han befann sig på turné i Sydamerika som gjorde susen. Varför just Sydamerika, undrade jag. Vad har världsartisten för anknytning till regionen? En världsartist utan anknytning till Sydamerika skulle ha valt en annan del av världen att turnera i. Det stod att han var sångare, och då var det svårt att inte tänka på Tito Beltrán. Vi har ju inte så himla många internationellt turnerande sångare i Sverige. Och Tito är chilenare, det vet man.

Eller den där 23-åriga svenska modell som i maj 2007 greps i Sydney misstänkt för anstiftan till dubbelmord, hon som nu samarbetar med polisen och hoppas på ett lindrigare straff. Hennes bild i Expressens allra första artikel om fallet var "maskad" men... Jag googlade bara på några nyckelord på engelska (Swedish, arrested, Sydney o d) och fick direkt fram originalartikeln i Sydney Morning Herald - med bild och namn och allt. Hon är söt, stackars Charlotte.

Och så Stureplansprofilerna... Deras riktiga namn och hemadresser gick att hitta i diverse chattrum på nätet. I deras ålder umgås man mycket med jämnåriga, och nästan alla chattar, och vem tänker egentligen på någon annans personliga integritet när man chattar med polare?

Nej, jag menar inte att kvällstidningarna borde skärpa sig. Vad gäller balansgången mellan att skriva lagom mycket och skriva intressant så tycker jag att de balanserar ganska bra, generellt. Man kan inte begära mer. Jag menar bara att det är både kul och nyttigt att ibland försöka lista ut namnet på en eller annan icke-namngiven person i nyhetsflödet. Kul för att personen kan vara en kändis (och ofta är), detta om man är svag för kändisskvaller förstås. Nyttigt för att det tränar ens logiska förmåga och uppdaterar ens kunskaper om samhället och människorna.
Och, som sagt, det finns oftast gott om ledtrådar.

Nyckelord: spionbloggen, samhälle, spioner, äventyr, kändisar, stureplan, skvaller